Barn har naturlig rörelseglädje och mycket fantasi. Att fånga denna iver att springa, hoppa och klättra och skapa aktiviteter till samvaro med andra barn är bra för utvecklingen. En mängd idrottsföreningar riktar sig nu till allt yngre barn och skapar grupper för de allra minsta. Det är viktigt att aktiviteterna utgår från barnens utvecklingsnivå och inte ställer allt för höga krav på prestation och likriktighet. Barn måste få vara barn brukar det som bekant heta och det gäller här också. Handlar det t ex om en idrott med bollar är det bättre att alla får en varsin boll än att hela gruppen ska samsas om samma.

Variation före specialisation

Att under uppväxten vara med i en idrottsförening leder till utveckling på flera sätt. Rent sportsligt så är det viktigt för den grovmotoriska utvecklingen och ökar rörelseförmågan och minskar risken för övervikt även i vuxen ålder. Utöver det som har med det kroppsliga att göra så är det även bra för den personliga utvecklingen att vara en del utav ett sammanhang och att lära sig vänta på sin tur, dela med sig till kamraterna och lära sig vinna och förlora på ett bra sätt. Det finns många idrotter som fungerar bra för de andra minsta. Många gånger har klubbarna skapat sätt att leka idrotten med enkla övningar för de allra minsta. Sedan ökar svårigheten och närmar sig den slutgiltiga idrotten med åren och då är barnen väl förberedda. Många klubbar vill att barnen ska specialisera sig tidigt och bara ägna sig åt en sport men det har visat sig att det i vuxen ålder går bättre för de som tidigt har hållit på med flera idrotter samtidigt för att de har ett större register av rörelser. En sport som man dock måste vänta med några år att böra med är Rallycross. Från folkfest i Höljes till tomma läktare på klassiska Daytona när Rallycross- VM hålls där.

Flera idrotter i unga år

Att hålla på med flera olika sporter i unga år gör att barnets kropp lär sig många olika rörelsemönster som det sedan kan ha användning av i andra situationer. Trots detta blir många ungdomar mer eller mindre tvingade att välja vilken idrott de vill specialisera sig på när klubbarna kräver träning 4-5 dagar i veckan och skolan ska skötas samtidigt. Det är också i tonåren som många ungdomar väljer att lägga av med sin idrott helt när kraven blir för stora. Hade man kunnat stanna kvar men med lite mindre krav hade kanske flera fortsatt några år till. Många gånger har de som sedan blivit stora idrottsstjärnor inte varit de allra bästa i laget under uppväxten utan de har vuxit till sig och blommat ut senare. Då gäller det att dessa inte redan har slutat på grund av toppade lag och för mycket press. Det bästa när det kommer till idrott för barn är balans. En balans av lek och träning så att de trivs, lär sig och skaffar vänner inom sin idrott.